»Fuck det där manstramset: ”En golare är ingen polare.” Istället för att ständigt bekräfta varandra eller dunka rygg skulle vi kunna hjälpa till genom att påminna, inte som ett straff eller så, utan mer som praktiska och nödvändiga tjänster och gentjänster, som i ett bytessamhälle, man ba: ”Hey yo, nu är det nog dags för dig att sticka in i burken ett tag, trycka näsan lite mot rutan och slappna av!” ”Ah, okej, du med, vi ses om ett tag bro, bästa bonsaikatten vinner!” Manssolidariteten är fucking livsfarlig. Tjallare for life! Pekpinne for ever! Burken united!«

”Bonsai” är en monolog om leksakskatter, mansroller, karaokeutbrott och sexuellt våld och anspelar på den japanska traditionen av träd där den naturliga skönheten är konstruerad, förkrympt och förminskad. Utifrån en intim föreställning öppnas det upp för ett samtal kring samtycke, respekt och ömsesidighet.

Vem bestämmer vilka människor vi är och vill vara? Vilka val, möjligheter och tvångströjor har unga män i dagens samhälle? Vad är egentligen samtycke? Hur ser jämlikheten ut? Innebär en frigjord, jämlik mansroll att en man får möjligheten att växa som individ eller att han måste lära sig att träda åt sidan? Vilka spelregler är det som gäller och vems är ansvaret?

Av: Josefine Adolfsson
Regi:
Rasmus Lindgren
Med:
Jonatan Rodriguez
Scenografi & kostym: Linda Wallgren
Ljuddesign: Siri Jennefelt
Produktion: Katta Pålsson (Unga Klara) + Lisa Nowotny (Backa Teater/Göteborgs stadsteater)