Bonsai

“Fuck det där manstramset: ‘En golare är ingen polare.’ Istället för att ständigt bekräfta varandra eller dunka rygg skulle vi kunna hjälpa till genom att påminna, inte som ett straff eller så, utan mer som praktiska och nödvändiga tjänster och gentjänster, som i ett bytessamhälle, man ba: ‘Hey yo man, nu är det nog dags för dig att sticka in i burken ett tag, trycka näsan lite mot rutan och slappna av!’ ‘Ah, okej, du med, vi ses om ett tag, bro, bästa bonsaikatten vinner!’ Manssolidariteten är fucking livsfarlig. Tjallare for life! Pekpinne for ever! Burken united!”

Bonsai är ett samarbete mellan Unga Klara, Backa Teater/Göteborgs Stadsteater och Fatta! och är en monolog om leksakskatter, mansroller, karaokeutbrott och sexuellt våld. Utifrån en intim föreställning öppnas det upp för ett samtal kring samtycke, respekt och ömsesidighet.

Vem bestämmer vilka människor vi är och vill vara? Vilka val, möjligheter och tvångströjor har unga män i dagens samhälle? Vad är egentligen samtycke? Hur ser jämlikheten ut? Innebär en frigjord, jämlik mansroll att en man får möjligheten att växa som individ eller att han måste lära sig att träda åt sidan? Vilka spelregler är det som gäller och vems är ansvaret?

Bonsai anspelar på den japanska traditionen av det mänskliga tämjandet och formandet av träd och växter, där den naturliga skönheten är konstruerad, förminskad och ihoptryckt.

Av: Josefine Adolfsson
Regi:
Rasmus Lindgren
Med:
Jonatan Rodriguez
Scenografi & kostym: Linda Wallgren
Ljuddesign: Siri Jennefelt

Apflickorna – She Monkeys

apflickorna_ny

När Emma möter Cassandra påbörjas en relation fylld av brutala fysiska och psykiska utmaningar. Emma gör allt för att bemästra spelets regler. Gränser överskrids och insatsen blir högre och högre. Trots det kan Emma inte motstå den berusande känslan av total kontroll. “Apflickorna” är en modern western om makt sex och djur.

Bästa manus, bästa ljud och bästa film, Guldbaggegalan 2012
Best Narrative Feature, Tribeca Film Festival 2011
Dragon Award Bästa nordiska film, GIFF 2011
Internationella Filmkritikerförbundets pris, GIFF 2011

I rollerna: Mathilda Paradeiser, Linda Molin, Isabella Lindquist, Sergej Mekusjev, Adam Lundgren, med flera.
Idé och manus: Josefine Adolfsson och Lisa Aschan
Regi: Lisa Aschan
Foto: Linda Wassberg
Scenograf: Kia Nordqvist
Klipp: Kristoffer Nordin
Ljuddesign: Andreas Franck
Produktion: Helene Lindholm, Kristina Åberg, Atmo Production AB

Stil i P1 om manusförfattarinnan Anita Loos, en av Hollywoods kvinnliga pionjärer som myntade uttrycket “diamanter är en kvinnas bästa vän”. I slutet av programmet ett längre inslag och samtal med Josefine Adolfsson om karaktären Sara i “Apflickorna”. Om kattdjur, leopardbikinis och blickar.

“Resultatet är fullständigt unikt i svensk film: en hårdkokt och estetiskt helkonsekvent kärlekshistoria och maktkamp mellan två unga tjejer i stallmiljö.” (SvD)

“Aschan/Adolfsson har ett säkert öga för den typiskt tjejiga bästisrelationens både svindlande och katastrofala sidor (…) Missa definitivt inte.” (DN)

“The script by Aschan and Josefine Adolfsson convincingly exploits all the uncertainties and ambiguities of first love to construct a story in which we’re never really sure what’s going on (…) It’s all very well pushing sexual boundaries on film, but doing it in a responsible and intelligent way that doesn’t overshadow the rest of the movie is quite an achievement.”(PopOptic)

“This film speaks of sex, adolescence, power, and ambition. It is original and authentic.” (Robert de Niro)

Pleasure

pleasure“Pleasure – som handlar om vardagen och relationerna bakom kulisserna under en porrfilmsinspelning där huvudrollsinnehavaren bestämmer sig för att genomföra tricket ‘dubbel anal’ – visar på en skärpa, en självsäker målmedvetenhet, suggestiv talang och tydlig agenda.” (Expressen)

“Playing with power, gender and sexuality.” (Dazed and Confused)

Bakom kulisserna på en porrfilmsinspelning övar man ställningar innan tagning. Det ryktas om att en av tjejerna ska göra en double-anal och Marie vill inte vara sämre. En uppseendeväckande film om intrigerna på en minst sagt annorlunda arbetsplats. Pleasure tävlade och vann Canal+ Award vid filmfestivalen i Cannes 2013.

I rollerna: Jenny Hutton, Christian Brandin, Ingrid Meling Enoksen, med flera.
Regi och manus: Ninja Thyberg
Manuskonsult: Josefine Adolfsson
Foto: Gabriel Mkrttchian

Ingens mamma – tolv kvinnor om barnfrihet

Litteratur, tv, tidningar och radio matar oss med berättelser om moderskap, ofrivillig barnlöshet, livspussel och kärnfamiljsmys. I “Ingens mamma” skriver tolv kvinnor som vill något annat. Kvinnor som självmant har valt att sterilisera sig innan 30-årsåldern eller hellre låter sin partner bilda familj med någon annan än att själv bli mamma. Som tycker att klimakteriet är befriande, att vårt förhållande till barn liknar en religiös kult och att det är dags att uppvärdera andra relationer än dem mellan barn och föräldrar. Evolutionsbiologi, feministiska strategier och idéhistoria blandas med humor, konsumtionskritik och djupt personliga insikter. 

Medverkande: Lena Andersson, Gabriella Boijsen, Gunilla Kracht, Anna Sol Lindqvist, Natacha López, Jane Magnusson, Annina Rabe, Faranak Rahimi, Katarina Sjögren, Birgitta Stenberg, Susanne Wigorts Yngvesson och Sofie Åberg.
Redaktör och initiativtagare: Josefine Adolfsson.

Ett urval av röster, reportage, recensioner, krönikor och inpass:

Nina Asarnoj, Kulturnytt P1
Maria Domellöf Wik, GP
Ingrid Stigsdotter, Sydsvenska Dagbladet
Lina Andersson, Dagens bok
Rebecka Åhlund, Borås Tidning
Jens Liljestrand, Expressen
Gabriella Håkansson, Ystads Allehanda
Reportage, Aftonbladet
Reportage, DN
Reportage, DN
Reportage, Kultunyheterna SVT
Samtal, P1 Morgon

“Ett brinnande debattinlägg i kampen för kvinnans fri- och rättigheter. En knuten näve mot de krav som mer eller mindre uttalat ställs på varje kvinna och hennes kropp.” (GP)

“Egentligen skulle jag vilja återberätta hela boken, den är absolut läsvärd och ett i högsta grad nödvändigt debattinlägg i vår kärnfamiljsbesatta tid.” (Kulturnytt, P1)

Farlighetslagen

Farlighetslagen_small

Jenny reser till Kuba 1994. Drömbilder av revolutionens ö är inflätade i hennes uppväxt. Hon landar mitt under den Speciella Perioden efter järnridåns fall när landet är försjunket i kaos och nöd och ingen vet vad som kommer att hända. Hennes vän och ingång blir hårdrockaren Mario. De är varandras möjliggörare. Tillsammans upptäcker de en värld och sidor hos sig själva som de helst av allt inte hade velat bekanta sig med. De längtar bort, kommer hem, längtar hem och kommer bort.

Farlighetslagen handlar om hur historien kan gå i otakt. Hur min vardag kan bli din nostalgi och mitt fängelse kan vara din dröm. Var går den tunna gränsen mellan idealisering, övergrepp och en brinnande längtan efter något annat? Jenny återvänder till Kuba 2006 när turisterna har övertagit Sovjetunionens roll som landets välgörare.

”Texten växer fram i den tystnad som inte går att utläsa ur vare sig politiska propagandatexter eller soliga turistbroschyrer. Framför den tystnaden väljer Josefine Adolfsson att vända. Allt annat hade också varit omöjligt i en roman som så respektfullt formar sig till ett försvar för varje människas rätt att definiera sig själv och sitt liv. Höstens stora läsupplevelse.” (GP)

”Farlighetslagen blir ett stycke självreflexiv, uppbruten antropologi, sprängd i en form där formen verkligen talar. Det är litterärt originellt.” (Aftonbladet)

Utdrag ur Farlighetslagen finns översatt till slovenska och spanska.

Kårnulf was here

karnulf

När jag och min bästis Anna är femton flyttar hon hem till en trettio år äldre man som heter Charles. Vi sitter ofta i soffan på hans inglasade veranda och äter chokladkladdkaka och sköljer ner Sobril och Rohypnol med te och honung. Vi håller alltid varandra i handen när vi somnar.

Så börjar Kårnulf was here – en dokumentär roman om det som skaver. Det handlar om människor som på olika sätt försöker att skaffa sig en plats i samhället men som hamnar utanför ramarna. Moa som knaprar Valium för att klara av att gå på sina svenskalektioner, Ida som drömmer om att bli au-pair hos Madonna och Cecilia som föredrar att gömma sig hos torskar som misshandlar henne framför att hamna på institution.

Kårnulf was here är en reaktion på en vuxenvärld som abdikerat och ett samhälle som föredrar att förenkla. Men också motstånd, lust, kärlek, nyfikenhet och vänskap. Ett försök att skapa ett eget utrymme och hantera känslan av att det finns något som skulle vara förutbestämt eller normalt, något man själv inte har tillgång till.

”Josefine Adolfsson spänner fast läsaren i ett skruvstäd och man slipper inte ur dess grepp förrän man läst till slut … Tankarna går till Charles Bukowski och Kathy Acker … en prosa som är på en gång fri och konkret, känslig och rå. Lysande debut. Sällan möter man en så triggad författare, som skriver så direkt ur nödvändigheten – finkalibrerat och med hjärtat vidöppet. Ett kraftfullt konstverk.” (Aftonbladet)

”Kårnulf was here är troligen årets bästa bok. Och den viktigaste.” (Journalisten)

Kårnulf was here är översatt till finska på bokförlaget Otava och heter där Ketä Kiinnostaa.